Kl.5
på morgonen var det dags att kliva upp och morgonmjölka efter att man druckit en kopp
kaffe. Därefter silades mjölken upp i olika tråg och det gjordes upp eld i
"kokstan".
På den skulle gårdagens vassla koka
färdig. Flickorna turades om under dagen att valla kor och vara hemma och sköta
vasslekoket, smörkärningen och disken. Det vill säga en flicka stannade hemma medan
minst två var ute med korna, om man inte hade en "lillbukall", en pojke på
12-13 år som kunde följa med. Det fanns björn i skogen, så ensam gick man inte. När
man gick med korna i vall så brukade man ta med sig stickning och en fämatväska med
salt och gröpe. Med den lockade man på korna och getterna och tog med dem ut genom
fägatan ut i skogen. Där valde man en stig till bästa betesplatsen. När man kom fram
till den, slog flickorna sig ner med stickningen medan kor och getter betade lugnt runt
omkring. Om det var mycket mygg, kunde man göra upp en myggrök på s k sälgsyppor,
utväxter på sälg och björk.
Fram på eftermiddagen lockades korna
tillbaka till ursprungsplatsen och sedan närmare kvällningen tog man dem med tillbaka
till fäboden. Väl hemma igen var det dags att skumma mjölken från morgonen.
Grädden slogs i en träbytta och mjölken i en stor järngryta i "kokstan" för
att löpsättas och ostmassan togs bort. På den tiden köpte man inte ostlöpe utan man
använde torkade löpmagar från kalvar. Dessa rengjordes och lades i vatten och
saltsprit, för att sedan användas vid löpsättning. Man gjorde även ostar i fäboden.
"Vanliga" ostar gjorde man i runda ostkar och getost i fyrkantiga ostkar med
utskurna bottnar. Vasslan av getmjölken kokades för sig, så fast att man kunde forma
ost i kar även av den, getmesost. Sedan man fått vasslan att koka friskt var man tvungen
att ta sig an disken av mjölktråg och kärl. Sedan grädden surnat något kärnades
smör i en holk av trä. Smöret arbetades sedan i en särskild smörränna och tvättades
i vatten varefter det saltades och packades i smörbyttor som fick stå i mjölkbodar
tills man kom för att klövja hem.
Därefter åt man lite innan det var
dags för kvällsmjölkningen. Den mjölken silades upp på samma sätt som man gjorde på
morgonen, men den skummades inte förrän tidigt nästa morgon, strax innan
morgonmjölkningen skulle ske.
Under försommaren fick man klövja
flera gånger eftersom betet var bra och korna mjölkade mycket. På en hästrygg lade man
en träsadel med klövjemesar på var sida av sadeln. Klövjemesarna var gjorda av vidjor
och på dessa band man fast smörbyttor och trälådor med ostar och därefter körde man
hem till mangården.
I "fruntimmersveckan" brukar
manfolket på gården samlas för att gå upp till buan för att slå. Då fick flickorna
ännu mer att göra, de måste de hjälpa till med att räfsa och bära in höet i ladorna
när det torkat.
Även på en del myrar slog man
"star" och detta samlade man ihop till s k stargolv som fick stå till vintern,
då de kördes hem på vinterföre. Myrslåtten var noga uppdelad så att var bonde hade
sin slått och var torpare hade sin slått.
När man fått in höet i mitten av
augusti blev det vallsöndag. Då drog byns ungdom upp till fäboden med fika: kakor av
alla de slag, kaffe och socker och man spelade ofta fiol och dragspel. Det var nu första
söndagen efter slåtten som korna släpptes på vallen där gräset nu var saftigt och
grönt igen och det skulle firas med lekar och upptåg. Kvinnorna brukade koka kams som
man åt med vitost, smör och messmör. Efteråt åt man kesfil med grädde och hjortron.
Därefter tilltog lekar och annat skoj. Under natten låg man syskonbädd på stuggolvet
eller i ladorna där det doftade nyslaget hö.
Efter denna helg betade korna på vallen
och fick inte gå ut i skogen något mera. Om betet räckte stannade man ända till
Mikaelihelgen. Då började hemflyttningen, alla kärl skurades fina och ställdes in i
mjölkboden till nästa vår. Ladugården sopades ren, klövjorna bands fast på
hästryggen och tidigt en morgon började hemfärden. Korna längtade hem från
höstrusket, så de följde snällt med hem.
Tillbaka
email:
info
krokvag.nu |